Lunch!
Strax kommer Z hit och ska ackompanera mig till lunch, ska bli så kul! Jag hoppas att hon också kan hjälpa mig att ta beslut som är bäst för mig. You're most welcome, friendo!
Hade ett ganska långt samtal inatt, hoppas Du kunde sova lite. Men jag kunde inte det, har fortfarande ett jobbigt val framför mig. Jag vet fortfarande lika lite...
Undertecknat
Stoffe
Hjärtat, hjärnan, magkänslan
Jag vet faktiskt inte varför, men jag har tre olika känslor just nu, från tre olika ställen...
Min hjärna ringer i varningsklockan, att detta scenario faktiskt kan uppstå igen :(.
Mitt hjärta säger att jag bara ska slänga allt åt sidan och ta henne i handen och börja om.
Min mage ger mig bara ont hela tiden, för den blir orolig över allt grubbel, och säger ungefär: "Om det är ett så svårt val, då kanske du ska prata med henne?".
Men i allt detta kaos, vill jag egentligen bara ge min kropp och själ tid nog att fundera ordentligt, för om det går snett så spelar det ingen roll vilken väg jag gått, för då är det sabbat ändå... Usch, magont...
Zabina, my homie, skönt att du kommer hit och bjussar mig på lunch imorgon, jag behöver din synvinkel som faktiskt inte vet något om situationen, men känner mig så fruktansvärt bra att du kan säga exakt vad du tror är bäst för mig.
:(
Undertecknat
En kille som för första gången i sitt liv inte vet alls hur han ska göra...
Min hjärna ringer i varningsklockan, att detta scenario faktiskt kan uppstå igen :(.
Mitt hjärta säger att jag bara ska slänga allt åt sidan och ta henne i handen och börja om.
Min mage ger mig bara ont hela tiden, för den blir orolig över allt grubbel, och säger ungefär: "Om det är ett så svårt val, då kanske du ska prata med henne?".
Men i allt detta kaos, vill jag egentligen bara ge min kropp och själ tid nog att fundera ordentligt, för om det går snett så spelar det ingen roll vilken väg jag gått, för då är det sabbat ändå... Usch, magont...
Zabina, my homie, skönt att du kommer hit och bjussar mig på lunch imorgon, jag behöver din synvinkel som faktiskt inte vet något om situationen, men känner mig så fruktansvärt bra att du kan säga exakt vad du tror är bäst för mig.
:(
Undertecknat
En kille som för första gången i sitt liv inte vet alls hur han ska göra...
Tankar...
Just nu går min hjärna på högvarv, jag kan inte riktigt tänka klart om någonting. Åt inte så mycket igår, gick mest runt och funderade... Jag har en hyfsad aning om vad det finns för alternativ nu i alla fall, som jag inte visste förut. För att det ska fungera igen, hänger det inte bara på Dig, det hänger på mig också. Våra kombinationer av felsteg gör att vi alltid råkar i trångmål, och det är väldigt jobbigt för mig, speciellt när vi nu varit på så god väg i flera veckor. För att det ska fungera igen, kan vi inte göra några sådana här felsteg igen, tilliten måste bara finnas där, det finns inga andra alternativ. Men just nu ligger inte tillitsproblemet på samma sida längre, nu är det istället jag som måste traska igenom ovisshetens djungel för att ta reda på ifall du verkligen inte kommer göra om det. Och ärligt talat, så vet jag inte alls om du förstått hur allvarligt alla småsaker faktiskt är. Varje upprepad fråga, varje snegling, kommer ha en avgörande betydelse framöver. Frågar du en sak, och jag svarar, så skall det räcka. Jag har inte ljugit för dig en enda gång under 2 och ett halvt år, och du tvivlar fortfarande när du frågar mig ärligt. DET är jobbigt.
Just nu står jag i valet och kvalet att ta chansen (igen), och att inse att vi inte kommer klara av det igen, utan att vi får träffas som vänner framöver. Men jag vet inte alls, det är skitsvårt att ta det beslutet. Båda besluten måste jag ta i samråd med dig, och jag vet vad du vill. Men vad är bäst egentligen? Antingen att ta ett beslut som, om det misslyckas, kommer förstöra allt vi någonsin jobbat för. Eller att ta ett beslut som kanske gör att vi går miste om så mycket... JAG VET INTE JUST NU, MEN JAG BÖRJAR FÅ KLARHET, SÅ GE MIG NÅGON ELLER NÅGRA DAGAR TILL!
Undertecknat
Ja... Just nu vet jag inte...
Just nu står jag i valet och kvalet att ta chansen (igen), och att inse att vi inte kommer klara av det igen, utan att vi får träffas som vänner framöver. Men jag vet inte alls, det är skitsvårt att ta det beslutet. Båda besluten måste jag ta i samråd med dig, och jag vet vad du vill. Men vad är bäst egentligen? Antingen att ta ett beslut som, om det misslyckas, kommer förstöra allt vi någonsin jobbat för. Eller att ta ett beslut som kanske gör att vi går miste om så mycket... JAG VET INTE JUST NU, MEN JAG BÖRJAR FÅ KLARHET, SÅ GE MIG NÅGON ELLER NÅGRA DAGAR TILL!
Undertecknat
Ja... Just nu vet jag inte...
